Vivo cantando

I dagens värld har Vivo cantando blivit ett ämne för stort intresse och debatt. Oavsett om det beror på dess inverkan på samhället, dess relevans i politiken eller dess inflytande på den kulturella sfären, har Vivo cantando fångat uppmärksamheten hos miljontals människor runt om i världen. Den här artikeln syftar till att utforska olika aspekter av Vivo cantando och belysa dess betydelse och implikationer inom olika områden. Från dess ursprung till dess utveckling över tid, inklusive dess inflytande på människors dagliga liv, har Vivo cantando blivit ett ämne som vi inte kan ignorera. Genom en fördjupad analys vill denna artikel ge en helhetssyn på Vivo cantando och dess påverkan på dagens samhälle.

Vivo cantando
Singel av Salomé
Utgiven1969
FormatGrammofon
GenrePopulärmusik
LåtskrivareAniano Alcalde
Maria José de Cerato
Singlar
Salomé
"Vivo cantando"
(1969)
"Vivo cantando"
Eurovision Song Contest 1969-bidrag
Land Spanien
ArtistMaría Rosa Marco
SomSalomé
SpråkSpanska
KompositörMaría José de Cerato
TextförfattareAniano Alcalde
DirigentAugusto Algueró
Finalresultat1:a
Finalpoäng18
Företrädare"La, la, la" (1968)
Efterträdare"Gwendolyne" (1970)

Vivo cantando var Spaniens bidrag till Eurovision Song Contest 1969. Den skrevs av Aniano Alcalde och Maria José de Cerato, medan Salomé sjöng. Låten vann tävlingen, året som fyra bidrag delade på vinsten.

Låten är en upptempolåt med dansnummer, något som inte tilläts i Eurovision Song Contest vid denna tid; Salomé bestraffades dock inte, då även Republiien Irland och Storbritannien haft dansnummer samma år.

Salomé recorded the song in six languages; Spanish (Castellano), Catalan (as "Canto i vull viure"), Basque ("Kantari bizi nais"), English ("The Feeling of Love"), French ("Alors je chante") and Italian ("Vivo cantando").

Företrädare:
La, la, la av Massiel
Vinnare av Eurovision Song Contest
1969
Efterträdare:
All Kinds of Everything av Dana Rosemary Scallon


Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, 4 maj 2011.

Fotnoter


Externa länkar