Underofficer av 3. graden

I den här artikeln kommer vi att utforska vilken inverkan Underofficer av 3. graden har haft på olika aspekter av samhället. Från dess inflytande på den kulturella sfären till dess relevans i den tekniska utvecklingen har Underofficer av 3. graden satt en outplånlig prägel på historien. Under de kommande raderna kommer vi att analysera på djupet hur Underofficer av 3. graden har format vårt sätt att föreställa sig världen och hur det har bidragit till att forma vår verklighetsuppfattning. På samma sätt kommer vi att undersöka de många aspekterna av Underofficer av 3. graden, från dess utveckling över tid till dess roll i att forma mänskliga identiteter och relationer. I slutändan vill denna artikel belysa vikten av Underofficer av 3. graden och dess implikationer i vardagen.

Underofficer av 3. graden var 1873-1877 och 1919-1926 den lägsta underofficersgraden i den svenska flottan.

Första införandet och avskaffandet

Graden tilldelades 1873 de som tidigare hade varit understyrmän, underkonstaplar och underskeppare. 1877 blev gradens innehavare underofficerare av 2. graden.

Andra införandet och avskaffandet

Underofficer av 3. graden återinfördes 1919 då de tidigare underofficerskorpralerna fick denna grad. Den var till 1926 den lägsta underofficersgraden i den svenska flottan och i kustartilleriet. Nya befordringar till graden upphörde 1926 och graden försvann när dåvarande innehavare befordrades eller tog avsked. Graden ersattes med en ny högsta underbefälsgrad, flaggkorpral.

Tjänsteställning och tilltal

Gradbeteckningar för underofficerare vid flottan 1919-1925. Armémuseum.

Underofficerare av 3. graden hade tjänsteställning under sergeant i armén, men över den högsta underbefälsgraden. De tilltalades med specialbenämningar beroende på den yrkesavdelning de tillhörde. I flottan sålunda: konstapel, skeppare, styrman, maskinist, rustmästare, torpedmästare och kvartersman. I kustartilleriet: sergeant, maskinist, rustmästare, torpedmästare och stabstrumpetare.

Se även