I den här artikeln kommer vi att utforska den fascinerande historien om Sveriges landsdelar, ett ämne som har fångat otaliga människors uppmärksamhet genom åren. Sveriges landsdelar har varit föremål för debatt, studier och spekulationer, och dess påverkan på samhället har varit djupgående och bestående. Från de tidigaste historiska dokumenten fram till idag har Sveriges landsdelar spelat en avgörande roll i att forma kultur, politik och hur vi förstår världen omkring oss. På dessa sidor kommer vi att fördjupa oss i Sveriges landsdelars rika och mångsidiga historia, och utforska dess ursprung, evolution och dess relevans i den moderna världen.
Sveriges landsdelar utgörs av Sveriges tre gamla "huvuddelar", Svealand, Götaland och Norrland. Det är en geografiskt hävdvunnen indelning som är historiskt förankrad i olik grad.[förtydliga]
Landsdelarna är geografiska grupperingar av landskapen, men de fyller inte någon administrativ funktion. De har heller inte, till skillnad från de likaledes icke-administrativa landskapen, tilldelats några heraldiska vapen eller andra symboler. Den vanligaste användningen av dessa landsdelar i vardagliga sammanhang torde vara i väderrapporter.
Namnen förekommer också i viss distriktsindelning. Så är till exempel Mellersta Norrland och Övre Norrland benämningar på två så kallade riksområden i statistiska sammanhang.
Landsdelarnas sammansättningar har varierat genom historien, främst på grund av att Sveriges yttre gränser förändrats. De sydliga landskapen Blekinge och Skåne samt Bohuslän i väst fördes till Sverige genom Freden i Roskilde 1658 och de har därefter kommit att ingå i Götaland, liksom de genom freden i Brömsebro 1645 erhållna landskapen Halland och Gotland. Även Härjedalen och Jämtland erhölls detta år och de har sedermera kommit att räknas till Norrland.
Fram till 1809 ingick Finland i Sverige och räknades då som en fjärde landsdel. Tidigare räknades de nordligare delarna av Finland till Norrland och de sydligare som en egen landsdel kallad Österland. Denna senare benämning kom dock tidigt ur bruk, sannolikt redan under Kalmarunionens tid. Vissa landskap i Sverige, till exempel Gästrikland och Värmland, har även bytt landsdelstillhörighet.[förtydliga] Sådana förändringar har inte skett genom centrala beslut utan vuxit fram successivt.[källa behövs]
Nedanstående tabell avser den fördelning som varit allmänt vedertagen de senaste århundradena:
Landsdel | Folkmängd (2021-12-31) |
Folkmängd (%) |
Yta (km²), inkl. sjöar och vattendrag |
Yta (%) |
Antal landskap |
Landskap |
---|---|---|---|---|---|---|
Götaland | 4 995 764 | 47,8 | 97 841 | 21,7 | 10 | Skåne, Blekinge, Halland, Småland, Öland, Gotland, Östergötland, Västergötland, Dalsland och Bohuslän |
Svealand | 4 268 504 | 40,8 | 91 098 | 20,2 | 6 | Södermanland, Uppland, Västmanland, Närke, Värmland, och Dalarna |
Norrland | 1 188 031 | 11,4 | 261 292 | 58,0 | 9 | Gästrikland, Hälsingland, Härjedalen, Jämtland, Medelpad, Ångermanland, Västerbotten, Norrbotten och Lappland |
|