I dagens värld har Sven Delblanc blivit ett ämne av stor betydelse och intresse. Oavsett om det beror på dess påverkan på samhället, dess relevans på arbetsplatsen eller dess påverkan på populärkulturen, har Sven Delblanc lyckats fånga uppmärksamheten hos ett brett spektrum av människor. Från experter på området till allmänheten har Sven Delblanc positionerat sig som ett ämne för ständig diskussion och debatt. I den här artikeln kommer vi att utforska de olika aspekterna och perspektiven relaterade till Sven Delblanc, för att ge en fullständig och detaljerad analys av dess betydelse idag.
Sven Delblanc | |
Född | Sven Axel Herman Delblanc 26 maj 1931 Swan River, Manitoba, Kanada |
---|---|
Död | 15 december 1992 (61 år) Sunnersta, Uppsala, Sverige |
Yrke | Författare, litteraturvetare |
Nationalitet | Svensk |
Språk | Svenska |
Verksam | 1962–1992 |
Genrer | Prosa, dramatik |
Noterbara verk | Hedebysviten (1970–1976): Åminne (1970) Stenfågel (1973) Vinteride (1974) Stadsporten (1976) |
Priser | Nordiska rådets litteraturpris (1982) Litteris et Artibus (1990) Augustpriset (1991) |
Maka | Christina Ekegård (g. 1955–1992; hans död) |
Barn | Anna (f. 1960) Fredrik (f. 1967) |
Sven Axel Herman Delblanc, född 26 maj 1931 i Swan River i Manitoba i Kanada, död 15 december 1992 i Uppsala, var en svensk författare och litteraturvetare. Han anses av vissa som en av efterkrigslitteraturens främsta författare[källa behövs] och skrev under sin verksamma tid ett flertal romaner och pjäser till radio och scenteater.
Delblanc föddes i Kanada men växte huvudsakligen upp i Sverige, på gården Mölna Övre, väster om Vagnhärad i Södermanland. Han var son till Siegfrid Axel Herman Delblanc och Anna, född Nordfeldt. Föräldrarna skilde sig 1942, och fadern flyttade 1946 tillbaka till Kanada där han gifte om sig. Farfadern, Friedrich Hermann Delblanc, var boktryckare i Stockholm, men bördig från Leipzig i Sachsen. Moderns släkt kom från Väse i Värmland, och mormodern från Norge. Släkten Delblanc levde under 1300-talet i södra Frankrike i närheten av Le Puy[förtydliga] men en anfader deserterade under Napoleon I till Tyskland. Morfadern Axel Nordfält var inspiration till rollfiguren Samuel i Samuels bok (1981). Från 1955 till sin död var Delblanc gift med Christina Ekegård (f. 1935). Tillsammans fick de två barn, dottern Anna (f. 1960) och sonen Fredrik (f. 1967).
Delblanc blev fil. mag. 1956, fil. lic. 1959 och fil. dr 1965, allt vid Uppsala universitet, där han från 1965 var docent i litteraturhistoria. Han var gästprofessor vid Berkeley-universitetet i Kalifornien 1968–1969, och 1976 installerades han som hedersledamot vid Södermanlands-Nerikes nation i Uppsala. Åren 1987–1989 var han tillsammans med Lars Lönnroth redaktör för band I–V i Den svenska litteraturen. Han utgav även skrifter av bl.a. Viktor Rydberg, August Strindberg, Selma Lagerlöf och Herman Bang. Som skribent medverkade Delblanc i flera tidskrifter och tidningar, bl.a. Artes, BLM, Samlaren, Expressen och Svenska Dagbladet. Före sin död utpekades han ibland som författaren bakom pseudonymen Bo Balderson.
Sitt stora folkliga genombrott fick Delblanc med sin romansvit om Hedeby, ett fiktivt samhälle i Södermanland, som omfattar böckerna Åminne (1970), Stenfågel (1973), Vinteride (1974) och Stadsporten (1976). TV-serien Hedebyborna, som Delblanc själv skrev manus till, bygger på de tre första böckerna i romansviten.
Mot slutet av sitt liv insjuknade Delblanc i cancer. Delar av sin sista bok, den postumt utgivna Agnar (1993), skrev han på maskin med endast vänster pekfinger, eftersom cancern hade spridit sig till hans högra underarm och hand. ”Det betyder ju mindre om jag ännu vill skriva. Med ett pekfinger kan man skapa en värld”, skriver han i bokens sista kapitel, som han avslutade i juni 1992.
Sven Delblanc avled den 15 december 1992. Han ligger begravd på Hammarby kyrkogård söder om Uppsala, några kilometer från villaförorten Sunnersta där han bodde.
|
|
|