I denna artikel kommer ämnet
Sten Hallberg att tas upp, vilket har väckt stort intresse i dagens samhälle.
Sten Hallberg är ett ämne av relevans inom olika områden, från politik till kultur, inklusive vetenskap och teknik. Genom åren har
Sten Hallberg visat sig ha en betydande inverkan på människors liv och genererat debatter, forskning och reflektioner kring dess betydelse och inflytande på olika aspekter av samhället. Genom den detaljerade analysen av
Sten Hallberg försöker vi bättre förstå dess implikationer och roll idag, samt erbjuda en heltäckande vision av detta ämne som har fångat allmänhetens uppmärksamhet.
Sten Julius Hallberg, född 30 september 1905 i Stockholm, död 29 september 1982 i Österåkers församling, Stockholms län, var en svensk väg- och vattenbyggnadsingenjör.
Efter studentexamen 1924 utexaminerades Hallberg från Kungliga Tekniska högskolan 1928, blev reservofficer i Fortifikationen 1930, kapten i Väg- och vattenbyggnadskåren 1941 och teknologie doktor 1950. Han anställdes vid Statens Väginstitut 1930, var avdelningschef där 1939–1958, lektor vid Högre tekniska läroverket i Stockholm 1958 och professor i vägbyggnad vid Kungliga Tekniska högskolan 1959–1971.
Bibliografi
- Om användning av vägtjära utomlands (1932)
- Erfarenheter från provvägen vid Bålsta under åren 1932 och 1933 (tillsammans med Nils von Matern, 1933)
- Enkla bituminösa beläggningar på grusvägar (tillsammans med Nils von Matern, 1935)
- Försök med dammbindningsmedel på Enebyvägen i Stockholm 1934 (1936)
- Faktorer, som inverka på bituminösa beläggningars vattenbeständighet (1939)
- Bomullsväv som inlägg i bituminösa beläggningar (tillsammans med Anders Hjelmér, 1941)
- Några undersökningar av snöskärmar (1943)
- Möjligheter att använda hård rumänsk asfalt till vägbeläggningar (1943)
- Sambandet mellan viskositet och temperatur för bituminösa bindemedel i grafisk framställning (1945)
- Förslag till enhetlig benämning av bituminösa bindemedel (1945)
- Köldsprickor i gjutasfalt (tillsammans med Nils Lindholm, 1947)
- Stenkolstjärans lämplighet som tillsats till asfalt vid ytbehandling (1948)
- Distillation Analysis of Road Tars (tillsammans med Harry Arnfelt, 1949)
- Vidhäftningen mellan bituminösa bindemedel och sten i närvaro av vatten (1950)
- Vidhäftningen mellan bituminösa bindemedel och stenmaterial och dess betydelse för vägbeläggningar (1953)
- En metod att på arbetsplatsen kontrollera bindemedelshalten i en bituminös beläggningsmassa genom bestämning av massans specifika vikt (1953)
- Försök med en beläggningssladd (1953)
- Provvägen Hälsingborg-Viken-Höganäs efter 20 år (tillsammans med Rune Eriksson, 1955)
- Försök på provvägar 1953 och 1954 (1955)
- Kort redogörelse för oljebehandling av grusvägar (1957)
- Försök på provvägar 1955 och 1956 (1957)
- Försök på provvägar 1957 (1957)
- Försök med oljegrusvägar (1958)
Källor
Noter
- ^ Sveriges Dödbok SDB 1860–2016, USB, Version 7.10, Sveriges Släktforskarförbund (2016).