Rolf Lerfors

I den här artikeln kommer vi att fördjupa oss i den fascinerande världen av Rolf Lerfors, utforska dess många aspekter och möjliga implikationer inom olika områden. Från dess ursprung till dess genomslag idag har Rolf Lerfors varit föremål för intresse och debatt, och ansetts vara ett relevant ämne inte bara för experter på området utan även för allmänheten. Utifrån dessa linjer kommer vi att fördjupa oss i de olika perspektiven kring Rolf Lerfors och undersöka dess inflytande på samhälle, kultur och akademi. Likaså kommer vi att utforska de möjliga utmaningar och möjligheter som Rolf Lerfors utgör, och vi kommer att reflektera över dess betydelse och relevans i den samtida världen.
Arkitekt Wilhelm Boijsen (t.v.) och Rolf Lerfors (t.h.) med modell av Stockholms första parkeringshus P-Centrum i hörnet Slöjdgatan / Mäster Samuelsgatan.

Rolf Conrad Lerfors, född 22 januari 1922 i Borås, död 4 februari 2013 i Lidingö, var en svensk ingenjör.

Lerfors, som var son till handlaren Conrad Larsson och Ellen Johansson, avlade studentexamen 1940, civilingenjörsexamen vid Kungliga Tekniska högskolan 1944 och blev teknologie licentiat 1946. Han blev ingenjör vid Stockholms stads hamnförvaltning 1944, forskningsingenjör vid Arméförvaltningen 1947, byrådirektör vid Kungliga Järnvägsstyrelsen 1951, konstruktionschef på Stockholms stads fastighetskontor 1956, vid AB Samuelsson & Bonnier 1958 och överingenjör där 1960.

I samband med byggandet av Huddinge sjukhus startade Lerfors företaget Centrumprojektering, Cepro AB, men förlorade detta uppdrag i samband med den så kallade Huddingeskandalen 1972. Företaget var därefter engagerat i byggandet av Ringhals kärnkraftverk, men senare fick företaget ekonomi och organisation som ny specialitet.

Källor

Noter

  1. ^ Rolf Conrad Lerfors på finngraven.se
  2. ^ Minnesruna av Lars Lemby i Svenska Dagbladet 28 april 2013