I den här artikeln kommer vi att fördjupa oss i den fascinerande världen av
Roadracing-VM 1957 och utforska dess olika aspekter och betydelser.
Roadracing-VM 1957 är ett ämne som har fångat människors uppmärksamhet runt om i världen och genererat omfattande debatt och analyser. Från dess ursprung till dess utveckling genom åren har
Roadracing-VM 1957 varit föremål för studier inom olika områden, vilket väckt nyfikenhet och intresse hos både experter och amatörer. Genom denna utforskning hoppas vi kunna belysa de många dimensionerna av
Roadracing-VM 1957 och erbjuda en djupgående analys som berikar förståelsen av detta fenomen.
Världsmästerskapen i Roadracing 1957 arrangerades av F.I.M. Säsongen bestod av sex Grand Prix i fem klasser: 500cc, 350cc, 250cc, 125cc och Sidvagnar 500cc. Den inleddes 19 maj med Västtysklands Grand Prix och avslutades med Nationernas Grand Prix i Italien den 1 september.
Säsongen i sammanfattning
Det blev nya världsmästare i alla klasser. Den ende som vunnit VM tidigare var 250cc-segraren britten Cecil Sandford på Mondial, som vunnit 125cc-VM 1951. I huvudklassen 500cc tog italienaren Libero Liberati på Moto Guzzi sin första titel efter att ha segrat i fyra av sex Grand Prix. I 350-kubiksklassen vann australiensaren Keith Campbell på Moto Guzzi. 125-klassen togs hem av italienaren Tarquinio Provini på Mondial.
De italienska motorcykeltillverkarna, däribland de ledande märkena Moto Guzzi, Gilera, Mondial och MV Agusta, kom under året överens om att sluta tävla i världsmästerskapen efter 1957 års säsong av ekonomiska skäl. MV Agusta ångrade sig och fortsatte, men 1957 anses som slutet på roadracingens första gyllene era.
1957 års Grand Prix-kalender
Poängräkning
De sex främsta i varje race fick poäng enligt tabellen nedan. De fyra bästa resultaten räknades i mästerskapen för samtliga klasser.
Plats
|
1
|
2
|
3
|
4
|
5
|
6
|
Poäng
|
8
|
6
|
4
|
3
|
2
|
1
|
Källor
- ^ Noyes, Dennis; Scott, Michael (1999), Motocourse: 50 Years Of Moto Grand Prix, Hazleton Publishing Ltd, ISBN 1-874557-83-7