I denna artikel kommer det fascinerande ämnet Mobilisering att tas upp, vilket har väckt stort intresse i dagens samhälle. Mobilisering har varit föremål för många studier och debatter, eftersom dess inverkan är relevant i olika aspekter av det dagliga livet. Med tiden har en ökad kunskap om Mobilisering utvecklats, vilket har gjort det möjligt för oss att förstå dess betydelse och implikationer inom olika områden. I denna mening är det extremt relevant att till fullo utforska detta ämne för att förstå dess komplexitet och dess möjliga effekter på vårt samhälle. Därför kommer olika perspektiv om Mobilisering att analyseras genom hela denna artikel och vi kommer att försöka erbjuda en heltäckande vision som låter oss förstå dess verkliga omfattning.
Denna artikel anses ha ett svenskt perspektiv och bör skrivas om ur ett globalt perspektiv. Hjälp gärna till och förbättra texten om du kan, eller diskutera saken på diskussionssidan. (2015-12) |
Mobilisering innebär att en stat omorganiseras inför ett krig.
Mobilisering kan genomföras med några av följande medel:
I Sverige fanns det under kalla kriget och den dåvarande försvarspolitiken två huvudsakliga former av mobilisering, partiell (p-mob) och allmän mobilisering (A-mob). Skillnaden låg i hur långt samhället gick i sina förberedelser för krig, där den partiella mobiliseringen innebar att nyckelförband och nyckelpersonal inkallades för tjänstgöring. Vid allmän mobilisering kallades all krigsplacerad personal in till tjänstgöring. Den partiella mobiliseringen var i sin del indelad i två alternativ med kodfärgerna gul respektive röd, allt beroende på vilken personal det gällde. Den allmänna mobiliseringen hade kodfärg vit.
Vid allmän mobilisering skulle vissa delar av civilbefolkningen i städer flyttas till glesbygd. Om allmän mobilisering väl utlysts gick det inte att stoppa den väldiga process som då sattes igång. Varje meddelande i media (oavsett av vem) skulle betraktas såsom falskt. Televerkets telefonkataloger innehöll fram till sent 1980-tal stycket "Om kriget kommer", vilken instruerade om hur allmänheten skulle agera vid mobilisering och i krig, däribland stod tydligt "Varje meddelande om att mobiliseringen skall avbrytas ÄR FALSKT".
Genom så kallade riktningsalternativ kunde man mobilisera förband inom en viss landsdel och dessa var då uppdelade enligt nedan:
Därtill har Överbefälhavaren en möjlighet att beordra Givakt, vilket är dennes mest genomgripande order i det att landets militära försvar till stora delar förbereder sig för regeringens beslut om mobilisering.
Allmän mobilisering skulle vidare innebära till exempel:
Omställningen från civilsamhälle till krigssamhälle var av "ofantliga proportioner", och som påpekats måste hela mobiliseringen genomföras i sin helhet innan den kan avbrytas.