Kungliga Sjökrigshögskolan
Kungliga Sjökrigshögskolan är ett ämne som genererat stort intresse och debatt de senaste åren. Detta ämne är känt för sin relevans i dagens samhälle och har fångat akademiker, forskare, politiker och allmänhetens uppmärksamhet. Allt eftersom tiden går fortsätter Kungliga Sjökrigshögskolan att utvecklas och presentera nya utmaningar och möjligheter för dem som studerar eller är involverade i det. I den här artikeln kommer vi att utforska de olika aspekterna av Kungliga Sjökrigshögskolan och dess inverkan på olika områden, såväl som de trender och framtidsperspektiv som föreställs kring detta fascinerande ämne.
| Sjökrigshögskolan (KSHS) | |
 Vapen för Svenska marinen tolkat efter dess blasonering. | |
| Information | |
|---|---|
| Officiellt namn | Kungliga Sjökrigshögskolan |
| Datum | 1898–1961 |
| Land | Sverige |
| Försvarsgren | Marinen |
| Typ | Militärhögskola |
| Roll | Utveckla och utbilda |
| Del av | Marinstaben |
| Efterföljare | Militärhögskolan |
| Storlek | Militärhögskola |
| Högkvarter | Stockholms garnison |
| Förläggningsort | Stockholm |
| Befälhavare | |
| Skolchef | Bertil Larsson |
| Tjänstetecken | |
| Sveriges örlogsflagga |  |
Sjökrigshögskolan (KSHS), var en skola för officersutbildning inom svenska marinen, som verkade i olika former åren 1898–1961. Förbandsledningen var förlagd i Stockholms garnison, Stockholm.
Historik
Kungliga Sjökrigshögskolan (eller bara Sjökrigshögskolan) inrättades den 11 mars 1898. Tidigare hade motsvarande utbildningen bedrivits i begränsad utsträckning vid Högre artilleriläroverket i Marieberg i västra Stockholm. Den 30 september 1961 upplöstes och avvecklades skolan tillsammans med Krigshögskolan och Flygkrigshögskolan, och utbildningen överfördes till den nya skolan Militärhögskolan.
Verksamhet
Sjökrigshögskolan ansvarade för utveckla kompetens samt utbilda marinens officerare för att fullfölja sjöförsvarets syfte. Utbildningen bestod av en ettårig allmän kurs för subalternofficerare, samt ettåriga fortsättningskurser (allmänna, artilleri-, torped- och minkurserna) för officerare som genomgått allmän kurs. Ämnena i den allmänna kursen bestod av strategi, taktik, kustfästningslära, landtkrigskonst, militär kustgeografi, artilleri, torpedlära, minlära, fysik och matematik (matematik var valfritt). I fortsättningskurserna bestod undervisning dels av specialämnen, men även ämnen från den allmänna kursen förekom. Sjökrigshögskolans ständiga personal utgjordes av en chef, en adjutant, bibliotekarie, lärare i 15 ämnen, repetitörer och en vaktmästare. Tillstånd att följa undervisningen i ett eller flera ämnen kan av chefen lämnas såväl marinen tillhörande person av officers rang som officer tillhörande armén.
Förläggningar och övningsplatser
- Styrmansgatan 32
- Banérgatan 29
- Arsenalsgatan 9 (1909–1921)
- Birger Jarlsgatan 7, samlokaliserat med Marinstaben (1921–1926)
- Östermalmsgatan 87, "Grå Huset" (1926–1961)
Förbandschefer
Förbandschefen för Sjökrigshögskolan titulerades skolchef.
- 1898–1901: Carl Hjulhammar
- 1901–1905: Ludvig Sidner
- 1905–1905: Gustaf Dyrssen
- 1905–1909: Per Dahlgren
- 1909–1912: Wilhelm Hamilton
- 1913–1914: Carl Kson Sparre
- 1914–1919: Carl Engström
- 1914–1915: Carl Alarik Wachtmeister
- 1919–1923: John Schneidler
- 1923–1925: Gustaf Starck
- 1925–1930: Gunnar Unger
- 1930–1933: Claës Lindsström
- 1933–1935: Nils Åkerblom
- 1935–1938: Lave Beck-Friis
- 1938–1943: Erik Öberg
- 1943–1945: Erik Anderberg
- 1945–1948: Ragnar Smith
- 1948–1951: Daniel Landquist
- 1951–1954: Evert Lindh
- 1954–1957: Harald Callerström
- 1957–1957: Gunnar Fogelberg
- 1957–1959: Magnus Starck
- 1959–1961: Gustav Lindgren
- 1961–1961: Bertil Larsson
Namn, beteckning och förläggningsort
|
|
Galleri
-
"Grå Huset" på Östermalmsgatan 87 -
"Grå Huset" på Östermalmsgatan 87 -
"Grå Huset" på Östermalmsgatan 87 -
"Grå Huset" på Östermalmsgatan 87
.jpg)
.jpg)
.jpg)
Se även
Referenser
Anmärkningar
- ^ Bertil Larsson blev sista chefen för skolan.
- ^ Carl Alarik Wachtmeister var tillförordnad chef åren 1914–1915.
Noter
- ^ Sjökrigshögskolan i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1917)
- ^ Braunstein (2011), s. 141
- ^ Kjellander (2007), s. 209
Tryckta källor
- Braunstein, Christian (2011). Sveriges marina förband och skolor under 1900-talet. Skrift / Statens försvarshistoriska museer, 1101-7023 ; 13. Stockholm: Statens försvarshistoriska museer. Libris 12638815. ISBN 978-91-976220-5-9
- Kjellander, Rune (2007). Svenska marinens högre chefer 1700-2005: chefsbiografier och befattningsöversikter samt Kungl Örlogsmannasällskapets ämbetsmän och ledamöter 1771-2005. Stockholm: Probus. Libris 10452099. ISBN 978-91-87184-83-3 (inb.)
| |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
