Ferdinand von Lindemann
I världen av Ferdinand von Lindemann finns det oändliga frågor och debatter som kretsar kring detta ämne. Från dess ursprung till dess inverkan på dagens samhälle har Ferdinand von Lindemann varit föremål för fascination och ifrågasättande. I den här artikeln kommer vi att utforska de olika aspekterna av Ferdinand von Lindemann, analysera dess mest relevanta aspekter och dess inflytande inom olika områden. Genom ett tvärvetenskapligt förhållningssätt kommer vi att försöka belysa detta ämne och erbjuda mångfaldiga och berikande perspektiv som bidrar till en bredare och djupare förståelse av Ferdinand von Lindemann.
| Ferdinand von Lindemann | |
 | |
| Född | 12 april 1852 Hannover, Tyskland |
|---|---|
| Död | 6 mars 1939 München, Tyskland |
| Nationalitet | Tysk |
| Forskningsområde | Matematik |
| Institutioner | Münchens Ludwig-Maximilian-universitet |
| Alma mater | Friedrich-Alexander-Universität Erlangen-Nürnberg |
| Doktorandhandledare | Felix Klein |
| Nämnvärda studenter | Emil Hilb(en) David Hilbert Wilhelm Kutta Alfred Loewy(en) Hermann Minkowski Oskar Perron Arthur Rosenthal(en) Arnold Sommerfeld Josef Wagner |
| Känd för | Bevis för att π är transcendent tal |
Carl Louis Ferdinand von Lindemann, född 12 april 1852 i Hannover, död 6 mars 1939 i München, var en tysk matematiker.
Biografi
von Lindemann växte upp i Schwerin, där fadern var chef för gasverket. Hans universitetsstudier började i Göttingen med Alfred Clebsch som lärare. Sedan studerade han i Erlangen och München.
Han blev filosofie doktor vid Universitetet i Erlangen 1873, handledd av Felix Klein. Han fick sin habilitation från Universitetet i Würzburg 1877 och blev professor 1883 i Königsberg och 1893 i München. Där stannade han resten av sitt liv.
Forskning
Lindemann ägnade sig främst åt geometrin samt därmed sammanhängande algebraiska och funktionsteoretiska undersökningar. Hans förnämsta arbete är avhandlingen Die Zahl π, där det för första gången bevisas, att talet π är ett transcendent tal (enligt Lindemann-Weierstrass sats) och ej kan vara rot till någon algebraisk likhet med rationella koefficienter, och därigenom olösbarheten av det urgamla problemet om cirkelns kvadratur.
Charles Hermite visade 1873 att e är ett transcedent tal. von Lindemann besöket honom i Paris strax efter det och utnyttjade sedan liknande metoder i sitt bevis för π.
Referenser
Noter
- ^ O'Connor, John J.; Robertson, Edmund F., ”Ferdinand von Lindemann”, MacTutor History of Mathematics archive, University of St Andrews.
- ^ Ferdinand Lindemann: Über die Zahl Pi, Mathematische Annalen 20, 213 - 225 (1882)
- ^ Thompson, Jan; Thomas Martinsson (1994). Wahlström & Widstrands matematiklexikon. Wahlström & Widstrand. sid. 335. ISBN 91-46-16515-0
Andra Källor
- Ferdinand Lindemann: Über unendlich kleine Bewegungen und über Kraftsysteme bei allgemeiner projectivischer Maßbestimmung, Dissertation, Friedrichs-Alexanders-Universität zu Erlangen, Leipzig: 1873 Druck von B. G. Teubner.
- Ferdinand Lindemann: "Über die Zahl π", Mathematische Annalen 20 (1882): pp. 213–225.
- Henri Poincaré: "Wissenschaft und Hypothese" ("La Science et l'Hypothèse"), Leipzig: 1904 B. G. Teubner (Autorisierte deutsche Ausgabe mit erläuternden Anmerkungen von F. und L. Lindemann)
- Lanczos Cornelius: "Tal i oändlighet", 1970
- Rudolf Fritsch: "The transcendence of Pi has been known for about a century - but who was the man who discovered it?", Results in Mathematics 7, 165 - 183 (1984)
Externa länkar
- Lindemann, Karl Louis Ferdinand i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1912)
- Ferdinand von Lindemann på Mathematics Genealogy Project
|