Wikipedia:Utvalgt svensk artikkel/Uke 25, 2014

Homosexuella i Nazityskland förföljdes och tusentals sattes i koncentrationsläger. Under Weimarrepubliken (1919-1933) hade homosexuella levt relativt öppet men när nazisterna tog makten 1933 förbjöds homosexuella organisationer och barer och restauranger som var mötesplatser för homosexuella stängdes. Nazisterna förde en aggressiv propaganda och polisterror gentemot homosexuella, de utvidgade §175 (som belade ”onaturlig otukt” mellan män med fängelsestraff), införde ytterligare ett antal reglementen rörande manlig homosexualitet och sände manliga homosexuella till koncentrationsläger. I nazisternas våldsförhärligande ideologi och romantiserade manskult sågs endast manlig homosexualitet som farlig och fördärvlig. De lesbiska bedömdes inte vara ett lika stort hot mot det Tredje Riket men de ansågs opatriotiska som inte gifte sig och födde barn, och ett fåtal lesbiska sattes i läger som ”asociala”. I november 1941 utfärdades ett dekret av Hitler som fastställde dödsstraff för medlemmar av polisen och SS som utfört homosexuella handlingar.

Över 100 000 homosexuella män registrerades, drygt 50 000 av dem dömdes till fängelse och mellan 5 000 och 15 000 av dessa sändes efter avtjänat straff till SS:s koncentrationsläger. I koncentrationslägren var de homosexuella den mest skyddslösa gruppen, de utsattes för bestialisk behandling av SS och trakasserades dessutom av övriga fångar. Dödligheten bland homosexuella i koncentrationsläger är inte känd, men den ledande experten Rüdiger Lautmann menar att den var så hög som 60 procent. ► Läs mer …